Simon och subkulturerna

Nästan alla i New York kommer från något annat ställe. Kombinationen folk från hela världen och folk som kan se en affärsmöjlighet gör att jag inte behöver oroa mig för att missa min favoritsport på tv. Innan jag kom hit oroade jag mig för hur jag skulle klara mig tre månader ifrån Europa under den intensivaste delen av fotbollssäsongen.

Det visade sig att det finns en stor fotbollssubkultur här i New York. Framför allt i East Village är chansen stor att man springer på killar (och för all del en del tjejer) med fotbollströjor på helgmorgonar. Baren Nevada Smith's på 3:e avenyn är vanligtvis fullpackad en lördagförmiddag. Och det är en riktigt stor bar. Själv föredrar jag 11th Street Bar för mitt behov av fotboll eftersom det är där New York Liverpool Supporters Club samlas när världens härligaste gäng lirar. Underbar stämning och jag måste säga att jag har fått några av mina finaste minnen som Liverpoolsupporter i den baren. Inte minst kommer jag att minnas det röda hav av människor som var på plats klockan 8.30 den morgonen Liverpool gjorde småpojkar av Manchester United.

Men trots allt, fotboll är en subkultur. Det märks inte minst en helg när sportmedierna i Europa blir aldeles till sig inför VM-kvalmatcherna och det enda sportmedierna bryr sig om här är slutspelet i collegebasket. Men jag förstår och gillar läget. För även om det är knökfullt på några sportbarer i East Village på helgförmiddagarna så är det fortfarande en subkultur. Collegebasket är mainstream. Hur mainstream? Tja, Obama var på TV och tippade slutspelet. Inte bara vinnaren (han tror på University of North Carolina som är i semifinal) utan alla matcher i den 64 lag stora turneringen. Till och med New York Times politikerblog The Caucus har skrivit om presidentens turneringstips.

Även om massmedierna inte bryr sig om fotboll förstår barägarna att det finns pengar att tjäna på alla europeer och sydamerikaner som måste se sina länder spela. Följaktligen befann vi oss i lördags på en bar vid Times Square packad med svenskar som såg den måttligt roande matchen mot Portugal.

Lördag var överhuvudtaget väldigt svensinspirerad. Jag har två kompisar hemifrån på besök och genom en svensk kompis till dem som bor i Chicago blev min ena kompis inbjuden att spela innebandyturnering uppe i Harlem. Där kan vi tala om en subsubsubkultur. De Harlembor som var ute och flanerade i vårvädret och tittade in i hallen i tron att det skulle pågå någon basketmatch visste nog inte vad de skulle tro när de såg ett gäng exilskandinaver som jagade en hopplöst studsande liten boll med plastklubbor.

Deras besök blev inte långvariga så publiken var huvudsakligen familj och vänner till spelarna. Till exempel en amerikansk tjej som var gift med en svensk kille och besökte DN.se varje dag (de hade bott i Sverige i fyra år). Hon var ursprungligen från Kentucky så jag nämnde att jag precis hört att coachen för Kentucky Universitys basketlag fått sparken. Hon gladdes åt detta och berättade att det skulle glädja hennes mor ännu mer eftersom hon tyckte han var riktigt usel. Som sagt, mainstream.